Hur snabbt kan en människa springa? Fakta och rekord

Hur snabbt kan en människa springa? Frågan har fascinerat forskare och idrottare i generationer. Här är en djupgående genomgång av människans förmåga att springa snabbt.

Världsrekord och toppfarter

Usain Bolt står som den snabbaste människan någonsin med en uppmätt topphastighet på 44,72 km/h under sitt världsrekordlopp på 9,58 sekunder. Hans unika kombination av längd och explosivitet gav honom möjlighet att ta färre steg än andra sprinters, samtidigt som han kunde behålla farten längre in i loppet.

För kvinnor innehar Florence Griffith-Joyner det gällande världsrekordet på 100 meter med tiden 10,49 från 1988. Ett rekord som många anser vara närmast oslagbart med dagens förutsättningar.

Maratonets evolution

Den 23-årige kenyanen Kelvin Kiptum skrev historia när han slog världsrekordet i maraton med tiden 2:00,35 i Chicago. Ett tempo som motsvarar ungefär 21,1 kilometer i timmen – under hela 42 195 meter.

Eliud Kipchoge blev dock först att bryta tvåtimmarsgränsen med tiden 1:59:40, men under specialanpassade förhållanden som gjorde att rekordet inte räknades officiellt. Han sprang med 41 farthållare och fick kontinuerlig vätska från cyklande coacher.

Fysiologiska faktorer

Människans förmåga att springa snabbt styrs av flera faktorer. Sprintrar har en högre andel snabba muskelfibrer som ger explosivitet, medan långdistanslöpare har fler långsamma fibrer för uthållighet.

Vårt unika kylsystem med 2-4 miljoner svettkörtlar gör oss särskilt lämpade för långdistanslöpning. Detta, tillsammans med vår förmåga att planera, gjorde att våra förfäder kunde jaga bytesdjur tills de blev utmattade.

Jämförelse med djurriket

I ren hastighet är människan underlägsen många djur. Geparden toppar med 120 km/h, följd av springbocken på 90 km/h och lejonet på 80 km/h. Till och med våra närmaste släktingar i primatvärlden springer snabbare – husarapan når 55 km/h och babianen 48 km/h.

Människans styrka ligger istället i uthållighet. Medan de flesta djur måste stanna för att kyla ner sig kan vi fortsätta springa långa sträckor tack vare vår effektiva svettning och avsaknad av päls.